HUR MYCKET MAT?

Andy C. Highfield

Vi får många frågor om hur mycket mat man ska ge till unga sköldpaddor. Vi har valt ut ett mycket typiskt brev som belyser problemen som vi alla ställs inför när vi försöker föda upp friska djur med perfekt formade skal. TT-medlemen Nigel Budd frågar:

"Jag skulle vara mycket tacksam om ni kunde ge några råd när det gäller mängden mat till mina två unga T graeca graeca som kläckts hos oss. Jag följer råden i era böcker och websidor och andra källor. Jag har inte kunnat hitta några uppgifter om hur mycket mat man ska ge med undantag av en bok från British Chelonia Group som säger en tesked per dag de första månaderna, mycket mindre än vad vi gett. Detta är våra första ungar och vi vill väldigt gärna att dom ska förbli friska och inte utveckla buckliga skal. Dom får mat en gång per dag bestående av nyplockad klöver, maskros, groblad, mjölktistel och snårvinda. Jag har ingen bra våg att väga mängden mat så en grov uppskattning skulle vara 4 klöver, två medelstora maskrosblad, ett groblad, ett mjölktistelblad. Detta pudras lätt med Nutrobal och Kalciumpulver. Dom har också tillgång till sepiaskal fast dom verkar inte särskilt intreserade. Dom bor i en öppen låda med 6 cm substrat av jord/sand med några stenar, skifferplattor och ett "barkhus". Värmen kommer från en 60 W spotlight i ett hörn som ger 30 grader för solning och ett 5% UVB-rör. Vi badar dom 5 minuter dagligen i ljummet vatten. Dom vägde 10 g vid kläckningen och nu 3 månader senare väger dom 25 resp 30 g och är båda 47 mm.

Båda ungarna är aktiva och verkar friska, men den ena ser lite buckligare ut. Jag är övertygad att detta kan vara början till "lumpy shell syndrome". Vid vilken ålder kan detta börja visa sig? Jag vet att det kanske inte är någon exakt vetenskap men något råd när det gäller  mängden mat per dag skulle uppskattas. Ska jag också ge frukt och grönsaker?

The Tortoise Trust svarar:

Din anläggning är mycket bra. Jag skulle undvika frukt och grönsaker och i stället försöka ge mer blommor. Anledningen till att vi aldrig  velat ge "rekomenderade matmängder" till unga sköldpaddor är helt enkelt att det finns så många variabler inblandade och vi tror att sådana regler lika gärna är till  skada som till hjälp.
Några variabler är:

Var och en av dessa faktorer har en viktig påverkan på näringsbehovet och är nästan omöjligt att uppskatta annat än på individuell nivå. Därför är ett försök att utforma en generell regel extremt svårt om inte omöjligt. Det skulle vara utomordentligt praktiskt om man kunde säga att "en 6 månaders sköldpadda som väger 50 g behöver 2 gram färska gröna blad och blommer per dag" - men tyvärr är det inte så lätt!

Låt oss titta på genetiska faktorer. Till och med bland Testudo-arterna finns det stora variationer i tidig tillväxt. Jill martin som sköter TT:s uppfödningsprojekt gör följande observationer:

Testudo hermanni
Växer mycket fortare än T. ibera, även med samma mängd och typ av mat. Svårt att få en slät tillväxt med fri tillgång till mat och höga temperaturer.

Testudo graeca graeca (inkl underarter från Libyen och Marocko)
Snabb tidig tillväxt jämförbar med T. hermanni men lättare att få slät. Lättare i detta avseende än T. ibera.

Testudo marginata
Relativt lätt att få släta skal om man ger lämpliga  mängder D3 och kalcium och proteinmängderna hålls på låg nivå.

Testudo ibera
Mycket benägen att utveckla buckligt skal och svår att styra. Problemen uppenbarar sig även vid marginellt höga proteinhalter (eller för mycket mat)

Testudo kleinmanni
Samma iaktagelser. Mycket svårt att få en jämn tillväxt p g a svårighet att efterlikna naturen med sommardvala (estivation) och långa perioder med brist på mat

Vi anser därför att även med en identisk tillgång till mat och med en identisk miljö varierar tillväxthastigheten beroende på genetiskt ursprung. Det är exempelvis lättare att få en nordafrikansk  graeca graeca slät än en T. ibera från Turkiet. Intressant är att de arter som är svårast att lyckas med när det gäller släta skal är arter från områden där sommardvala (estivation) och vinterdvala (hibernation) förekommer. Detta minskar drastiskt det totala matintaget per år - något som få djur i fångenskap upplever. I naturen förekommer perioder med överflöd av mat (våren) och matbrist (den torra sommaren). I dom flesta medelhavsländer kläcks ungarna under september. Det är långt ifrån när mattillgången är som bäst, men det finns vanligen tillräckligt för att överleva samtidigt som äggsäcken ger näring rätt länge. Efter några månader är det dags för första vinterdvalan. Deras första verkliga födocykel börjar inte förrän på våren. Vid den tiden finns det mycket mat och tillväxten är snabb. I fångenskap tenderar mattillgången att vara konstant från kläckningen. Detta har påverkan på tillväxthastighet, bentäthet, och andra fysiologiska aspekter av utvecklingen (tidig sexuell utveckling exempelvis). Som ni kan se är det många variabler och det är mycket svårt att ange mängder för en specifik individs minimi- eller maximibehov. Personligen tycker jag att en tesked verkar lite en dag och för mycket nästa. Jag rekomenderar ständiga förändringar beroende på noggranna observationer. Om tillväxten sker snabbt och det börjar uppstå problem, försök minska temperaturen vissa dagar för att minska aktiviteten och minska behovet. Jag föredrar detta sätt före att svälta en hungrig sköldpadda. Under förutsättning att vikten är stabil eller ökar långsamt och djuret är vid god hälsa är miljömässig styrning av matbehovet säkrare och mer effektivt än att införa strikta mängder. Några matfria dagar ibland speglar naturen och bidrar till långsam jämn tillväxt med bra benformation och lång livslängd. Underlaget av jord/sand är till stor hjälp då det ger möjligheter att skapa mikroklimat genom att sköldpaddan kan gräva ner sig. Det hjälper också att reducera riskerna för sten i urinblåsan och njurstenar som förorsakas av uttorkning. Utomhusvistelse så mycket som möjligt rekomenderas.