Vad är idealisk föda för sköldpaddor?
(P-A Barkskog grundat på artiklar av Andy C Highfield)

Ettårig Tunisisk Landsköldpadda (Furculachelys nabeulensis)

Den vanligaste frågan när det gäller sköldpaddor är den om vad som är 'korrekt' föda för sköldpaddor i fångenskap. Många av råden som förekommer är motsägelsefulla och vanligen extremt otidsenliga, mycket är helt enkelt fel.
Enkelt uttryckt är den 'idealiska' födan för sköldpaddor i fångenskap exakt den samma som i det vilda. Av uppenbara skäl är detta inte möjligt men det utesluter en del av de mest egendomliga saker som då och då föreslagits som lämpligt. När något föreslås som lämplig mat till er sköldpadda är det en bra idé att fråga sig: Skulle denna art äta detta (eller något som liknar det) i det vilda? Om svaret är 'nej' är det förmodligen ingen bra idé att ta med det i kosten. Åtminstone inte regelbundet.
Sköldpaddor lider normalt inte av brist- eller överskottsproblem i deras naturliga miljö. De äter en mycket varierad rad av lämpliga födoämnen och klarar sig mycket bra på dem. Därav följer att ju mer varierad kost du kan erbjuda desto bättre, men bara sådant som matchar artens kostprofil i det vilda. I fallet landsköldpaddor betyder det ogräs, blad, bladgrönsaker och blommor. Inte alla grönsaker är helt ofarliga om de ges för mycket; sorter med mycket fosfat såsom avocado eller banan är definitivt inte bra som regelbunden mat. Om de används ofta kan de ge problem. Böngroddar exempelvis är mycket starkt negativt i balansen calcium:fosfor och kan definitivt orsaka problem (speciellt för ungdjur) och bör också helst undvikas. I fångenskap, anser de flesta erfarna sköldpaddsägare att det är mycket viktigt att tillsätta ett mineral-vitaminpreparat till baskosten eftersom detta tillför många av de spårämnen som ofta saknas i 'preparerad' mat i motsats till vad sköldpaddorna får i det vilda där de får i sig sandkorn och spårämnen i form av jord och lera med sin mat. Det finns produkter som innehåller en lång rad av dessa spårämnen plus vitaminer, speciellt vitamin A och 'solskensvitaminet' D3 som är väsentligt för en sund bentillväxt. Rivet sepiaskal hjälper också till, men ännu bättre är en kalciumkälla utan fosfor såsom kalciumkarbonat eller kalciumlaktat. Vissa grönsaker kan vara rika på fosfor så tillägg av  kalcium kan hjälpa till att balansera.

Kalcium
I det vilda konsumerar landsköldpaddor 4-6 delar kalcium (Ca) mot 1 del fosfor (P) och upprättthållandet av den balansen (som är känd som förhållandet Ca:P) är av vital vikt för det allmänna välbefinnandet och en sund tillväxt för din sköldpadda. Ett motsatt eller minskat förhållande där nivån kalcium faller under 1,2 : 1 är extremt farligt. Det förorsakar allvarlig missformning och växtproblem där skelett och skal inte kan ta upp tillräckligt med kalcium för att växa på rätt sätt; det blir missformat poröst och mjukt. Detta ses ibland hos unga djur som fått en felaktig kost och i dess värsta form kallas det "soft shell syndrom". Orsaken är en kost som är rik på fosfor och fattig på kalcium. De värsta fallen ses generellt hos djur som saknat kalcium och dess beroende vitamin (D3) men som fått proteinrik föda som hund-/kattmat eller böngroddar som är starkt negativa vad gäller Ca:P. Ett annat problem ses hos äggläggande honor med äggskal så tunna att de går sönder under äggläggningen.

Fibrer
Fibrer är nödvändigt för att hjälpa sköldpaddans matsmältning. Utan ett tillräckligt fiberintag tenderar sköldpaddor att lida av diarré eller lös avföring. Oftast kan dessa problem botas genom att öka mängden av grova, fiberrika växter. Gräs är antagligen den mest naturliga källan och de flesta sköldpaddor uppskattar det. Att torka maskrosblad under sommaren och smula över vintermaten är ett effektivt sätt att öka fiberintaget under vintern när man inte kan ge vilda växter.

Vatten
Vatten är mycket viktigt för alla sköldpaddor. Om uttorkning förekommer, följer mycket snabbt njurproblem. Du kan hjälpa till att  upprätthålla tillräcklig vätskenivå genom att följa dessa tre enkla metoder:
-Tillhandahåll alltid en grund vattenskål; idealiskt är den så stor att hela sköldpaddan kan klättra i den med 2 cm djup för en ordinär sköldpadda. Byt vatten dagligen. Se till att alla sköldpaddor badas regelbundet.
-Ta inte in sköldpaddan vid minsta tecken på regn - regn befrämjar sköldpaddor att både dricka och urinera; det är bra för deras njurar och för övrigt uppskattar de flesta sköldpaddor ett varmt sommarregn.

Protein
Det är mycket viktigt att avfärda den farliga myten att ju mer protein ett födoämne innehåller desto högre kvalitet har det. När det gäller sköldpaddor som utvecklats under milioner år att överleva på en föda med mycket lite protein är en överdriven nivå av protein inte bara skadlig utan till och med livsfarlig.
Gräs och ogräs är en tillräcklig källa för protein för de flesta arter av landsköldpaddor - födoämnen som ärtor, bönor och ännu värre, köttbaserad katt- eller hundmat, keso, bröd blött i mjölk är mycket skadligt för vegetariska arter.
Föda med mycket protein leder till en farlig höjning av urinämnen i blodet, detta kan leda till påfrestningar på njurarna och att njurarna slutar fungera. Det är också en bidragande faktor till ett mycket besvärligt tillstånd när koncentrerad urinsyra angriper lederna.
Generellt gäller att ju högre proteinhalt ett födoämne har desto sämre är dess förhållande kalcium:fosfor. Kött som exempel kan ha 1:40. Landsköldpaddor behöver en kost med ett positivt förhållande 5:1 eller högre. Ärtor och bönor är också starkt negativt i kalcium:fosfor.
De flesta födoämnen med mycket protein innehåller också mycket fett. Konserverad katt- och hundmat kan ofta innehålla upp till 25% mättat fett. De flesta arter av landsköldpaddor är av naturen växtätare och är skapta att leva lyckliga på en diet med noll % mättat fett och väldigt lite vegetabiliskt fett. Om de får fettrik mat drabbas de av leverproblem. Dessutom minskar en fettrik diet djuret förmåga att ta upp kalcium - så det är farligt på flera sätt. Det finns inga vetenskapliga bevis som stödjer användandet av onaturliga födoämnen. Alla rekommendationer att börja med sådan mat (som hund/kattmat till växtätare) baseras på total missuppfattning av landsköldpaddornas biologi, utveckling och naturliga beteendemönster. Rådet att inkludera katt- eller hundmat i kosten till medelhavssköldpaddor är vanligt förekommande (zooaffärer och tom veterinärer). Hur många av dessa rådgivare som ger farliga råd har förstahandskunskaper om dessa djur i det vilda? Efter studier av landsköldpaddor runt Medelhavet i deras naturliga miljö i många år är det uppenbart för Andy Highfield att animaliskt protein inte är någon normal beståndsdel i deras kost. En studie visar att Testudo graeca konsumerade över 150 olika växtarter som utgjorde deras regelbundna kost - men inga tecken på köttätande iaktogs. De behöver inte kött i naturen, och de behöver det inte i fångenskap.
Tortoise Trust föder upp medelhavssköldpaddor till vuxen ålder på 100% växtdiet; djuren är fullständigt friska, växer i en takt som kan jämföras med vilda sköldpaddors och har perfekt formade skal. De bör jämföras med de förvuxna djur med kulliga skal som är uppfödda på katt- eller hundmat. De flesta av dessa dör innan de blir fullvuxna av njur- och leversjukdomar förorsakade av felaktig utfodring. Det finns åtskilliga anledningar att undvika att ge animaliskt protein till växtätare - de katastrofala effekterna av att göra det är väl dokumenterade och mätbara - och gör ingen nytta. Oavsett vad du kan ha hört eller läst om motsatsen, mår din landsköldpadda bättre utan.

Säsongsvariation i födointaget

Man bör eftersträva en långsam tillväxt vilket är det naturliga och bästa för sköldpaddan. I det fria vaknar sköldpaddorna ur vinterdvalan i mars och har gott om mat under våren. När sommaren kommer torkar växterna och sköldpaddorna ligger mest och skyddar sig mot värmen. Under hösten frodas växterna igen och sköldpaddorna äter upp sig inför vinterdvalan som varar 2-3 månader. I fångenskap får sköldpaddorna ofta en jämn tillgång till näringsrik mat året om och växer fortare än vad som är bra.

Förslag på föda med hänsyn till kraven på bra förhållande kalcium:fosfor och mycket fibrer
Medelhavssköldpaddor

-Så mycket vilda växter som möjligt, de äter även blommor. (Maskros, Vicker, Klöver, Groblad, Gräs, Svinmålla, Nate, Röd/Vitplister, Fibblor, Tistlar,mm). Maskros är extremt bra med 187 mg Ca mot 66 mg P/100 g och mycket A-vitamin. Den finns från tidig vår till sen höst. Av odlade växter kan man använda Taklök, Fetknopp, Äppelblad, Jordgubbsblad, Morotsblast, Vattenkrasse, blad från vinranka.
Det bästa är att de får gå ute och beta när temperaturen tillåter. Att sköldpaddor är uppfödda på en vild flora är ofta ett argument i annonser för försäljning av sköldpaddor i England.

-När ogräs ej går att få tag i får man förlita sig på några 'kommersiella' gröna bladgrönsaker t ex ruccola, romano, frisé, endive (isbergsallad mindre bra), grönkål. Blad och blommor från hibiskus och Opuntiakaktus (taggarna tas bort) är mycket bra vintersurrogat. Sköldpaddspellets för landsköldpaddor innehålller ofta alldeles för mycket protein. Bör innehålla max 8% och kan användas som komplement när vilda växter inte går att få tag på. Det finns bra pellets som är tillverkade av torkade vilda växter, dom heter Pre Alpin Testudo.  Under sommaren kan man torka maskros, groblad, klöver etc och ge som ett tillskott under vintern för att höja fiberintaget. Ett annat bra sätt att höja fiberintaget under vintern är att ge hö som man kan köpa i zoo-affären (gnagar-hö). Det kan vara svårt att få dom att äta hö till att börja med men det brukar gå om man håller igen med annan mat.

Undvik av olika orsaker: banan, avocado, ärter och bönor och groddar som är alltför fett- eller proteinrikt, spenat innehåller mycket oxalsyra som hindrar upptagningen av kalcium. Ensidig utfodring med kål (vitkål, broccoli, blomkål) kan ge struma eftersom det innehåller ett ämne som hindrar upptagning av jod. Frukt innehåller för mycket socker för att passa matsmältningen hos medelhavssköldpaddorna. Problemet är att de älskar frukt samtidigt som det inte är så bra för dem.

Problemen beroende på kalciumbrist som beskrivits tidigare motverkas helt genom att tillhandahålla en balancerad naturlig kost kombinerad med ett lämpligt tillskott. Ren kalk varierat med ett fosforfritt kalk/mineral/vitaminpreparet med D3 strös på maten dagligen för att höja förhållandet Kalcium:Fosfor. De bästa växterna, exempelvis maskros når upp till 3:1 och det ideala är 5:1, alltså behövs alltid extra kalcium.

Matning av tropiska landsköldpaddor
Uttrycket 'tropisk landsköldpadda' täcker en mycket varierande  rad av djur från ännu mer varierade miljöer. Från  sköldpaddor som lever i halvöken som Geochelone Sulcata (Afrikansk sporrsköldpadda) till sköldpaddor från de gräsbevuxna savannerna som Geochelone Pardalis (Leopardsköldpadda), genom regnskogsdjur som Geochelone Denticulata (Gulfotad landsköldpadda) och några arter av Kinixys (afrikanska ledsköldpaddor). Från detta  är det klart att ingen enhetlig kost kan rekommenderas som passande  en sån rad av sköldpaddor med så varierande behov. Emellertid är det möjligt att göra några generella rekommendationer baserat på erfarenheter. Först kan man indela tropiska sköldpaddor som antingen
                             Helt vegeterianer
                                   eller
                                Allätare
Det finns inga enbart köttätande landsköldpaddor.

Leopardsköldpadda, Afrikansk sporrsköldpadda och Chacosköldpadda
Dessa är enbart vegeterianer. Ge samma kost som till Medelhavssköldpaddor. Notera att dessa sköldpaddor behöver beta gräs och att fiber är mycket viktigt för att upprätthålla en god matsmältning.

Rödfotad och gulfotad landsköldpadda; Ledsköldpaddor (Kinixys)
Dessa sköldpadddor är allätare till en högre eller lägre grad. Exakt smak varierar. Ta med  någon fetfattig animalisk protein. Proteinbrist har noterats hos rödfotade och gulfotade som fötts upp på enbart vegetarisk kost. Vi rekommenderar uppblött torrfoder för katter med tillägg av mineraler och vitaminer. Ge animalisk protein en gång per vecka. Tortoise Trust ger c:a 50 g blött kattmat till en fullvuxen rödfotad en gång per vecka. Samma frekvens är lämpligt för Ledsköldpaddorna, men här räcker det med 10-20 g beroende på storlek. Det är också viktigt att notera att dessa sköldpaddor om de får tillgång till en frodig trädgård eller väl vegeterat växthus kan hitta sniglar och snäckor av sig själva. Detta är både psykologiskt och gastronomiskt stimulerande för dem samtidigt som det hjälper ägaren att hålla skadedjuren borta. Självklart använder man inte kemikalier i en trädgård där man har sköldpaddor.