(M.
Baur, Prof. Dr. R. Hoffmann)
Europeiska
landsköldpaddor och ryska stäppsköldpaddor är mycket populära sällskapsdjur.
Som vilda djur är dom extremt anpassade till sin miljö. Så är också
deras matsmältning anpassad till vad biotopen erbjuder.
I ursprungsområdena för de europeiska landsköldpaddorna råder ett
torrt medelhavsklimat. Djuren
hittar endast under våren färska gröna växter - jämförbart med växtligheten
under sommaren hos oss Från maj torkar växterna märkbart och innehåller
mindre protein och lättsmälta energirika ämnen - det blir delvis jämförbart
med hö. På den asiatiska stäppen
råder liknande men ännu mer extrema förhållanden. För att kunna existera
i sådana områden och leva på vad som finns tillgängligt har dessa arter
utvecklat speciell anatomisk uppbyggnad och
anpassats fysiologiskt. Dom har en relativt liten mage som inte är så
tänjbar så dom kan inte äta stora mängder vid ett tillfälle utan behöver
små mängder vid fler tillfällen. Blindtarm och tjocktarm är uttänjda till
rymliga jäskammare och fyller en stor del av bukutrymmet. I dessa kammare
sker med hjälp av en ytterst effektiv tarmflora (diverse bakterier och
encelliga organismer) en kontrollerad jäsning av fibrerna så att sköldpaddorna
ska kunna tillgodogöra sig denna typ av föda. Fodret stannar två veckor i
matsmältningssystemet. Om det saknas fibrer eller om det ersätts med lättsmälta
ämnen som socker och stärkelse blir jäsningen felaktig vilket medför förkortad
matsmältning. Tarmfloran utarmas eller till och med dör. Sköldpaddan förlorar
vätska och utvecklar diarésjukdomar. Risken för parasitangrepp ökar.
Eftersom
tillgången på vatten är mycket knapp under flera månader i deras miljö
skiljer sköldpaddorna ut
avfallsprodukterna från proteinet som urinsyresalt (urater) som är olösligt
i vatten för att behålla vattnet i kroppen. För mycket urater i kroppen som
följd av för hög proteinhalt i födan kan inte skiljas ut. Njurförsvagning
och smärtsam mot döden ledande gikt blir följden.
En lämplig kost ska således inte innehålla lättsmällta ämnen som socker och kolhydrater utan en hög procentsats fibrer och vara så proteinfattig som möjligt (5-8 %).
För
att matsmältningen av fiberrik kost ska fungera på ett bra sätt krävs en
optimal kroppstemperatur (35-37 C). Det uppnås genom vistelse i solen eller
med hjälp av en värmalampa som ger 35-40 C (kallare områden måste också
finnas)
Ljus
och strålningsvärme ökar aktivitet och matlust.